På en stig genom min styrkas djupmörka skogar
rider vanvettets härskare på en löddrig springare
iklädd manteln som stal himlens ljus i mina ögon
svartare än evigheten insveper han dödens smärta

Det finns fortfarande nätter där verkligheten ryms
mellan tiden och helvetet vrider den sig hjälplöst
tills kraften som vilar i gudarnas mäktiga händer
sliter sig lös genom världarnas skimrande kanter

Du skymtar där ibland, för den som förmår att se
obeveklig som vindplågade ekars vridna kroppar
en mästare för mina tvivels niosvansade piskrapp
skuggan som försluter mina honungsblödande sår