Snör-stumpar, över allt...

Han började plocka upp dem

snören som använts till

att knyta samman burar med

duvor, eller för att binda ihop

käftarna på oxar och får så

de inte skulle få tillfälle att

bitas eller kanske bara för att

få tyst på dem, innan slakten.

Nu hade Han plockat nog, det

fick räcka nu

Människorna runt omkring tog

ingen notis av Honom, kanske

trodde de att Han var en tiggare

eller en entreprenör som

kommit på en smart idé om att

återvinna snör-stumpar,

kanske sälja dem igen o igen

Han satte sig ner på en

upp och nervänd duvbur

och började med vana händer

knyta, fläta, knyta, fläta, knyta

Han verkade INTE ha bråttom

men Han kunde sin sak för

snart började verket ta form

Som den vane och skicklige

snickaren Han var så testade

Han varje centimeter, varje decimeter

genom att dra hårt i delarna

de höll, nu var Han strax klar

Han reste sig

Han var vred

Hans knogar vitnade

när Han kramade piskan

som Han nyss tillverkat och så:

Tumult!!!

Han lät den vina,

AJ! AJ! Skrek någon,

galning, skrek nån annan.

Han sparkade omkull

borden, pengar klirrade

oxar råmade, duvor flaxade

fåren bräkte

KAOS! KAOS! KAOS??

Inte alls, inte alls, HAN

VISSTE VAD HAN GJORDE...

Han drev ut dem allesamman

människor o djur i en osalig röra

Och med stark och kraftfull

stämma sa Han:

UT HÄRIFRÅN!!

FÖRSVINN BORT!!

GÖR INTE MIN FADERS HUS

TILL EN SALUHALL

ETT KRÄMARE PALATS

GÖR INTE DETTA MED

MIN FADERS HUS!!!

2000 år har gått

och idag knyter, och

flätar Han igen

Vi är Hans snör-stumpar idag

Du och jag, ja alla som vill

låta sig bindas samman av Honom

i kärlek men oxå för att driva ut

månglarna ur templet

de som byggt en Guldko

som mjölkats i 2000 år

de som säljer våra själar

och offrar dem för sin egen vinning

de som alltid har haft bröd för dagen

de som inuti är vargar men bräker som får

de som vill föra oss in i sammanhang

där kyrkor är av guld men folket svälter

de som åter vill föra oss in i kloster- cellers

mörka vrår och få oss att tvätta

Roms skitiga fötter med våra tårar

och torka med vårat hår.....

De spår, de spår..

Snart har vi dem alla i fållan

Snart har Vi dem däääääääär!!!!

Men Han går runt plockar

stilla och med stadig hand

upp dig och mig och knyter

oss samman för snart är det

dax att driva månglarna ur

templet igen, och kanske igen....

kb