skuggorna har runnit ut i havet,
gatlyktornas lampor bytts ut
oräkneliga gånger och vägarna
ändrat namn

det är så länge sedan

minnena ligger skrumpna
i sin ask som druvor
i bortglömda lundar

(och italiens sko har tappat klacken
på kartan du ritade på baksidan
av det gulnade kvittot från den
nu nedlagda närbutiken)

stegen som lutade sig mot molnen
hade fler pinnar än fötterna kunde nå
gör numera sällskap med brännässlorna
på marken, men månen ler alltjämt
av samma orsak nu
som då.