Men tårdränkta kinder torkar de också

och när svullnaden lagt sig lyfte våra vingar

och vi for likt maskrosfrön in över nejden

lät vinden plantera våra intentioner

lika lätt

lika fast

som om ingenting hade varit mer självklart

ändå stannade tiden en stund

och vände sig om när vi gick

© Birgitta Wäppling, 30 maj 2008