Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det är ur det drömdögda som änglar faller blir till krossat glas

 

Du och jag, älskade
vi var aldrig i världen

vi knöt våra band
med nakna siluetter

och förlorade oss
i gårdagar och morgondagar

men saknaden fanns ändå
ett väntat regn som uteblev

hoppet grusades aldrig
för våra vingar var större och vackrare
än vår självtillräcklighet

för oss fanns inga dagar,älskade
inga timmar eller sekunder

bara ett nu, borta sen länge.

 




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 338 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-06-05 09:07



Bookmark and Share


  drakbruden VIP
Sitter stum! Den är fullkomligt strålande skriven!
2008-06-13

  Göran P Rödholm
Precis. Nuet är den längsta tiden. Där är vingarna störst. Härliga formuleringar och bilder. En innerlig dikt.
2008-06-08

  Lasseman VIP
Du har ett rikt och vackert språk som jag älskar att läsa.. tack för skön läsning applåder
2008-06-06

  korpfjäder
vingar större än vår självtillräcklighet...
Tycker om den sortens nyskapande, du har ofta ett bildspråk som innehåller oväntade och nya sammansättningar.
2008-06-05

  Hannadraken
mycket vackert skrivet!
2008-06-05

    Lindizz
Vacker sorgsen ton, läser om igen...så vackert skrivet!
2008-06-05
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund