Det är en obehaglig känsla
att inte vara förankrad i sin kropp
Det känns som mitt jag är flytande
och omger den kropp som sägs vara min

Mina fingrar trevar fram
över hud och hår
men det finns ingen kontakt
där i mellan

Jag vet inte varför

men plötsligt knyter sig handen
och jag slår, bankar hårt mot benet
upprepade gånger

Jag känner spänningen i armen
hur fingrarna pressas mot handflatan
men smärtan i benet existerar inte

Jag blir rädd

Rädd för mitt beteende
rädd för att vara galen
och rädd för mig själv

Ni får inte tro att jag är galen
egentligen är jag en liten flicka
som försöker rita min karta
för att undvika minorna
samtidigt som livet
inte låter sig vänta på mig

Diskrepansen mellan hur jag vill ha det
och det som jag förmår skapa är stor
Tilliten till andra är förminskad
och till mig själv näst intill obefintlig

Jag litar hellre på förnekelsens
vackra men fiktiva tillstånd
Trots att det tvingar mig till tystnad

Jag bär på ord

men de är fängslade
av min egen rädsla
Liksom handbojor, fotbojor
och tvångströjor