Längtan faller
ner faller löven

faller undan för mig

Allt glider undan
mitt livsperspektiv

det som var jag

Hur min vilja krävde
visste mitt bästa

nu finns ingenting kvar

Sluter mina ögon
i två alm djup brunn

för när släpper man en dröm?

När logiken intar arenan
slår undan allt det som man
valt att försaka

eller

ett eko från en svunnen röst
en elegi, som förmår att ge tröst

ändå undrar jag stilla,
var det blott en dröm?