ur min kärlekshandtag rinner det blod
som en flodkultur utan slut
försöker med bandage
i en minut.

vi torkar tårar till solen
sårar oss till värmen
solblindheten gör sitt kall
du blev i alla fall varm

allt det vackra är dött
inget mer fagert kommer bli fött

vi skadar oss själva
för känslornas skull
tillsammans för verkningens njutning
det här blir vår brytning.

smärtröskeln är lika hög som ett gruskorn
innan var den som ett berg
du vässar dina horn i min rygg
folk tycker att du är stygg

jag försöker förklara
det är njutningen bara
ingen förstår sig på oss två

varför blev det så?