Grabben hade inte kunnat se honom då han passerade vardagsrummet omkring tretiden den morgonen. Han hade bara noterat att tv:n stod på utan någon volym och minns att han antog att farsan hans befunnit sig i bortre delen av rummet. Men förmodligen låg han på golvet nedanför soffan redan då. Just nu fanns det inget annat att göra än att spekulera. Den tomma vodkaflaskan intill högen med tabletter på bordet och sättet han legat på, liksom fallen framåt från sittande ställning tydde på att han suttit och druckit och sköljt ned tabletter. Det skulle visa sig. Det fanns inget brev. Men tecknen hade varit rätt tydliga, de hade funnits där i fem års tid.