håret reser sig på mina armar
och sjöljer vågor av rysningar
över min förvirrade kropp

oförklarligt, obehagligt skönt
som att ta vårens första dopp
i en mörk å med grusbotten

sommaren famnar mig
med alla sina behag
alla sina dofter av minnen

moln seglar stolt på himmlen
innan dom går på grund
och sjunker till marken i tusen bitar

marken är annorlunda nu
inte som förr
mindre på något sätt

jag har också förändrats
anorlunda
nya rum att utforska

långa år står i kö
men dom flyr fort förbi
för att aldrig synas mer

ett fotto på en vägg
av mig som lite
som sakta tynar bort

kännslor fångade
inpregnerade och framkallade
på en bit papper

långsamt försvinner rysningen
och ännu en dag skall mötas
med mod och rädsla

som även den en tid från nu
kommer skrumpna och försvinna
flyendes av årens slavpiska

bortsvept av tiden
vars stolthet är
att aldrig låta något bestå