|
|
Mellanrum
i höghuset med de blå balkongerna
är det tyst, det tigs
ja, det tigs faktiskt ända in i helvetet
det tigs och skall aldrig talas ärligt igen
i köket med de gröna luckorna diskas det
det diskas hårt
porslin går sönder
tårar rinner över, 61,5 liter på en livstid
någon sköljer vrede, sorg och kaffekoppar
staplar dem på hög i torkstället
i barnkammaren med de gula tapeterna
nej...
det vrålar poesi ur avloppen
men ingen hör
långt senare ska den skrivas
i fragment där tystnaden
skvallrar mellan raderna
Fri vers
av
katt.inc
Läst 877 gånger
och
applåderad av 36 personer
Publicerad 2008-06-19 13:00
|
|
|
Malin Magnusson
Klockren
det fula
blir vår vackra sång
sluta aldrig
lova det
2008-08-28
|
|
|
|
Kristina Wallbing
Som minor som ligger nedgrävda under linoliummattorna, man måste smyga på tå för att inte utlösa dem.
Jag säger bara; högsta nivån på katastrofberedskapen!
"där tystnaden
skvallrar mellan raderna " skulle ev. kunna tas bort. Den skvallrar ju redan i mellanrummen ovan...
2008-07-09
|
|
|
|
stronza
den här var ruskigt bra!! gåshud
älskar ordet mellanrum och här gör det sig utmärkt.
har själv använt titeln i en gammal dikt
2008-07-08
|
|
|
|
Melona
Mellanrum, titel
ser den som mellan rum, väggar;
där det tomma ekar,
orden sagda, glömda och förträngda vrider, krampar, knullar, slåss...
hur hest gipsväggarna hostar, mellanrum,
läs mellan mina rader, orden som aldrigs sägs
"ja, det tigs faktiskt ända in i helvetet
det tigs och skall aldrig talas ärligt igen "
Jo, bäst att slamra slå,
döda det vita porslinet, vardagligt slit och gno...ekar i den skrämda tysta vasken, nej...
Barnkammaren, det rummet ska vi inte titta i, de gula tapeterna lyser alldeles för starkt och vackert, mot det smutsigt tigande...
Jag vet inte på fullaste allvar, men dessa blåa balpkonger, snälla, skriv en roman...
om det som skedde mellan rummen!
Tack som fan, K!
2008-06-30
|
|
|
|
Elin Katten Lo
Jag får lite lätt ångest av din text, men det är nog det som är meningen. Annars skulle läsningen bli meningslös - om den gick obemärkt förbi. Jag tänkte några tankar åt en av Kristina Lugns dikter, som är en av mina moderna favoriter. Du påminner. Det där tigandet känner jag igen, och det gör mig jävligt frustrerad. Och de där gröna luckorna slår jag gärna sönder med ett brännbollsracket. Det känns som om de borde bytas ut, i vilket fall.
Din tystnad skvallrar mellan raderna. Tack som fan för fin läsning!
E
2008-06-27
|
|
|
|
Christer Eriksson
Fan vad skriver in i hela berget och ut igen. Hårt kramad snö och det är en dramatisk touch som inte går att värja sig mot. Du liksom stegrar upp allt med ” i barnkammaren med de gula tapeterna // nej...” Som att glänta på dörren till det gömda, det där som inte släpps fram. Du har alla bilder och det ett dystert kök där vi lagar till oss och serverar oss. Varsågod och låt oss väl smaka. Du är grym K.
2008-06-25
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Du är en fenomenal poetissa..du skriver det svåra med en gentil enkelhet och med kraft och tyngd som håller hela vägen..fantastiskt snyggt!!
2008-06-22
|
|
|
|
Nina V A
jag tycker så mycket om dina blå balkonger och hur du återkommer och betydelsen i det mångvida blå.
Hur du här samlar grundfärger och utifrån dem fäster linor att gå balans uppå och hur det hisnar vid sidan om, när djupet breder ut sig och titten in blir ett kliv som sviktar.
Tigandet slår med egen takt och allt det återhållna bubblar, virvlar, griper tag.
Man hör slamrandet, detaljer som - formen på torkstället, mönstret på kaffekoppar och hur gul färgen gul egentligen kan te sig i ett barnrum, man lever sig in i sin färd över och hur poesin vrålar, hur det låter, ja ekar starkt i avlopp och varför ingen hör, fragmenten långt senare landar
jag tycker om rader som
\"det tigs och skall aldrig talas ärligt igen\" hur sammanbitna, ja fastlåsa käkar kan te sig
\"det diskas hårt\" frenesin i tagen med diskborsten
\"tårar rinner över, 61,5 liter på en livstid\" fyllnaden och det oändliga flödet som river strävt mot kinder
\"i barnkammaren med de gula tapeterna\" ja, har man själv haft ett just sådant så blir skäret än djupare
Tack!
2008-06-21
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
ja huset med de blå balkongerna, de gröna köksluckorna och de gula barnkammartapeterna, är allt en borg omspunnen av tystnad, om man bortser från de mekaniska ljuden som alstras av tillbakahållna känslor och frustration, och det är i just detta jag finner dessa raders sprängkraft, ty visst kan vara tyst, mycket tyst och ängsligt, oförblommat ligga och ruva där under ett hav av skärande ljud och slammer
starka känslor härjar i mitt sinne, har själv liknande erfarenheter kring det känslomässigt gömda, för att inte tala om dessa sjuttiotalskulörer på hus och i rum
tack för din starka text min vän
2008-06-20
|
|
|
|
Ola Rydberg
Något av det bästa jag läst på länge
stort !
2008-06-19
|
|
|
|
a h de v
har inte ord just nu, bara att den här är fruktansvärt bra, ska återkomma! tack!
2008-06-19
|
|
|
|
aftermath
köket är ju husets hjärta men här \" tigs det faktiskt ända in i helvetet \"
återhållen, destruktiv ilska
hela vägen in \" i barnkammaren med de gula tapeterna \"
sen kommer hopp eller motsatsen om just hopp
nu ska det inte ske..
\" långt senare ska den skrivas \" , poesin!
2008-06-19
|
|
|
|
Sländan
Den här är fantastisk! Kanske är det för att det känns igen; det där med tystanden och ilskan och alla tusentals tankar och känslor som ligger och gror där bakom. Kanske är det bara för att du är fantastisk på att sätta ihop ord, känslor. Tack
2008-06-19
|
|
|
|
Maria Zena Viklund
\"långt senare ska den skrivas
i fragment där tystnaden
skvallrar mellan raderna\"
ett mellanrum som lämnar spår, mycket bra skrivet!
2008-06-19
|
|
|
|
-Ulla Tilemo-
WOW, vilken text. Begåvat är bara förnamnet....jösses flicka. Här finns det krut! Så berörande att jag sitter här och mår pyton! Usch jag vill inte bo där!
2008-06-19
|
|
|
|
mayhem and order
fuckin´ay´vad glad jag är att jag sparade dej i min hylla.
detaljerna lyfter, trycker mej så nära när jag läser. jag är I huset, I köket och jag undrar om det är för att jag varit i ett tigeri eller om det bara beror på att det här var så katastrofalt(<-ja..men positivt) bra. Slutraderna är flourerande i sin enkelhet men mitten är min favorit!
Tack!
2008-06-19
|
|
|
|
Melona
fan, vad snyggt...
och starkt, ber om att få återkomma,
avslutet är brutalt bra och poesi så det ekar, i min slumrande vask!
2008-06-19
|
|
|
Nästa text
Föregående
katt.inc
|
