En långsam minut
vars ena ände rör den andra
likt tårar av regn
och snö utav is
sådan är du min älskade
ständigt på språng mellan tidsåldrarna
och de trånga gränderna
ständigt på jakt efter pulsen
i världsträdets ådror

En blixt som föll
genom natten och väckte det gömda
blev din nya vägvisare
med mössan i handen följer du det
du ej vet något om
du hoppas på en ledtråd
innan du nått stupet och vägens slut

Då nätterna vakar vid stjärnhimlens säng
då finns där din boning och frid
du faller ned på bara knän
och kysser de tårar som berättar
om när världen var ung
och änglar och människor grät
sida vid sida
över den nyföddas första andetag