Kråkorna hade byggt bo

i hennes annars så välfrisserade hår

hennes kinder hade lodräta tjocka sträck

efter den omsorgsfullt lagda mascaran

även om hon försökte vara perfekt

så bar hon på så mycket smärta

inuti

smärta som måste ut

hon ville få dem genom sina stämmband

ut ur sin mun

i ett gallskrik

men svalde hårt

flickor som hon kunde ju inte betee sig

hur som helst

hon såg ut som ett

tomt svart hål

men kände sig som

en brusten gren