Sakta men säkert drar jag mig ur graven

Ben för ben rycker, rycker sig loss ur kroppen

Halvägs till himlen hör jag en röst

en stämma från ovan

och en från mitt bröst

Med kroppen på marken och huvudet i det blå

undrar jag stilla hur allt kunde bli så

Revben knakar rycker och slåss

vill ge mig vingar

men det vill inte Gud förståss!

Denna sadist med sjuhundra händer

drar trådar i min lycka

(och gör så den vänder)

fnyser och vänder

Med kroppen Fast på marken

och huvudet i det blå

undrar jag ännu

Hur det kunde bli så!

Metamorfosis

Sjöbo 24-25/6-08