Bortom kustlinjen passerar ett skepp,
som tidens bleknande strimma av ett kvarhållet minne

så vänd om,
rotera ett varv motsols,
tänj kroppen i vindens riktning

låt det vilda rida
strida och strömma,
som brusande champagne
in i var ryggkotas synaps

passera genom ditt snäckskal,
lossa pålsteksknoparna
kasta loss!
men bliv ändå kvar
som den som tror
på motsägelsernas gåtor.