vi gick där på vägen tillsammans vi två
och ingen i världen kunde störa oss då

vägen var kantad av granar och sly
och kvällen var ljum liksom månen var ny

jag tog dig i handen och rodnade lätt
du var ju så vacker på ditt märkliga sätt

dina ögon var blå på himmelens vis
beslöjade av ruset i dimmornas dis

sommarnatts kyla kröp på vårt skinn
du kröp in till mig jag sa vill du bli min

du kurra som katten sen kysste du mig
det smakade vin och tobak om dig

mina ben darra´ till och jag kände mig svag
men vi stannade kvar tills natten blev dag

tills dimman blev dagg och morgonen kom
med solsken och sommar vi började om

där gick vi på vägen tillsammans vi två
och inget i världen kunde hindra oss då