jag skriker ljudlöst framför datorn i natten
försvarslös mot klockans envetna tickande

ansvarets urverk slår luften ur mina lungor
måste ut måste bort måste få luft

jag spyr galla över tomma tegelstenar
hoppas lukten kväver morgondagens duvor

förbannelse över det demokratiska samhällets tanklösa blankettsystem
jag vill inte längre vara fjättrad av systemets brevlådor

jag vill leva mitt liv och inte vara en i mängden
där man försvinner i reklamens pangpriser för de välställda