hur mycket jag än försöker ,
kan jag inte få ut bilden
av dig
ur mitt huvud .
den hör hemma där
och den vill verkligen inte försvinna.

varför kan vi inte annat
än gråta
tillsammans?
och varför samlar vi inte minnen
i burkar?

förbruka våra chanser
i hopp om att skapa nya.

i dina ögon
ser jag bara framtiden
som något förflutet.
och jag vet mycket väl,
att det är just där,
jag speglas mest.

jag kan vara din vän
när natten faller
och vad jag önskar att jag kunde
för att visa att jag bara är din
Du ger mig väntan
jag ger dig mitt allt