Hon är ärrad
sliten
inuti

hon har sett hela världen
på knä, böjd under våra lidelser
som har gjort henne fri

för den står stadig
som fallit gång på gång
men rest sig på fötter säkra av insikt.

Hennes styrka: ett prövat sinne
erfaren blick
av att ha irrat, sökt  

men inget för på villovägar mer
fast pendeln ändå svänger.


Han väter hennes huvud
för att hon mäktar sträva vidare
(hela mänsklighetens kröningsväg)

och känslans sötma överträffar allt
då det heliga reser
ned genom hjässan mot hennes liv

och den långa vandringen börjar och slutar.