En flicka sitter i en pöl av sina tårar
Hon klarar inte längre alla ord som sårar

Med hjälp har hon överlevt i många år
Men hjälpen är försvunnen sedan morgonen igår

Något är fel, men ingen ser
Flickan är osynlig, ingen vet om hon ler

Ingen kan nånsin hjälpa, för ingen förstår
Hon måste vara stark, för mycket återstår

Ingen förstår, ingen ser
Hon vissnar bara mer och mer

De vet knappt att hon finns
Hennes namn är allt de minns

Men ingen ser, eller vet om hon ler
Hon sitter där bland sina tårar, men ingen fattar att de sårar