Du tog det där sista ordet.
La det i min mun och spottade på sanningen.
Jag vet inte var vändningen tog fart.
Men jag tror vi förlorade varandra där på vägen.
Jag viftade desperat efter dig i fallet.
Även om jag visste att du redan var förlorad.
Jag ville inte tro på din predikan.
Om att vi inte längre hörde till varandra.
Jag ville inte lita på orden du la i min mun.
Jag ville bara leva kvar där.
I våra minnen av vad vi en gång hade.
Ville inte tro att det redan,
var dags att släppa taget.
Jag hör fortfarande din röst eka i minna öron.
Dina elaka rop susa runt i min själ.
Men i natt låter jag stjärnorna rensa minna tankar.
Du var den delen av mig jag aldrig ville glömma.
Men du kände aldrig som jag.