Har du nånsin känt att en större del av ditt liv saknas?
Som när du är van vid att ha många runt omkring dig men så försvinner du.
Så helt plötsligt är du nästan helt ensam.
Till en början är det spännande och intressant.
Men efter ett tag börjar det bli trist och ensamt.
Det känns som om jag inte riktigt är hel.
Det fattas stora delar av mitt liv.
Förut visste dom flesta vem jag var.
Nu vet inget.

Kommer jag nånsin känna mig hel igen?
Eller kommer jag fortsätta att känna mig ensam?
Jag hatar ensamhet.
Det är det värsta jag vet.
Den jagar mig med sina svarta moln av sorg och hat.
Men jag bara springer och hoppas hitta en molnfri plats.
Ska det vara så svårt.
Jag saknar dom så det gör ont i hela mig.
Men jag har ändå inte varit borta så länge.
Bara 2 veckor typ.
Och jag ska bo här länge nu.
Långt borta från mina bröder och min mamma.
Alla mina vänner som älskar mig.
Där jag vet var allt är, vart dom jag bryr mig om bor.

Långt borta från det jag brukade kalla hem!