stämmorna ändras
tonerna mörkare och grövre
allt under dagen gång
tonerna av liv och död
och mellanting
på ett stupfall ner
utan förvarning
det slingrar upp i sinne
från en dag att leva
till en dag att dö

livet känns som en återvändsgränd
för när ma kommit fram till nått
kommer alltid vägen tillbaka
fallet från där man börja
grepet känns aldrig lättare
från deprissionens tunga hand

känner grepet runt lungan
kan ej andas
kommer inte ut
fast
världen
för att återvändo
till skuggornas famn
sökandes mig
i mörka toner
framkallade av
livets beklagan
i de brustna stämband


från jordens undervärld
direkt in i min själ
andas in
luften är borta
nått kom fram


när allt går rätt
görs allt fel
för mig är livet
enkelriktat
på på vägen ner mot
ett suddigt mörkt slut
enkelriktat liv
mot en korsnings död
ett flertal
men ett grepp
tvingandes att följa


livets enda väg
följ
skuggorna ner
se hur allt tas ifrån
känn hur närvaron av liv fagrar
liksom döden närmas
hör dina egna skrik i förtvivlan
om och om till galenskap
allt och inget under ett steg
det var allt
för att bli inget

enkelriktad väg jag går
becksvart mellanliv
där inget går säkert
endas här är jag vid liv