Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En monolog

Genom mina drömmar
frusen
ett ord på vägen som inte längre finns
bara du och jag
ensamma
en tid vars sekunder är år

Men var går du?
Är inte de blödande isarna bra nog?
Är de inte den plats
du alltid längtade efter
och omfamnade med kärlek?

Jag faller
faller genom isarna
de splittras till tusentals kristaller
av vanvett och evighet
du ser på mig och ler
jag är förlorad men livet
det går bara vidare
och vidare




Fri vers av Jess81
Läst 379 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-07-11 03:12



Bookmark and Share


  Il poeta della luna
Den är riktigt bra,
den är så nära ytan
och levererar med nästan isande ord
som dröjer sig kvar!
Äkta och vacker!
Med ordval som tilltalar läsaren - mig(!)
Gillar dessa rader allra mest
"Jag faller
faller genom isarna
de splittras till tusentals kristaller
av vanvett och evighet"
- vackert skrivet!

Patrik
2008-07-11

  Larz Gustafsson VIP
Tragiskt och skrämmande egentligen, att livet kan gå vidare fast man är förlorad.
Simson trodde att allt skulle vara som förr efter att han somnat hos skökan och fått håret avklippt.
2008-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Jess81