Jag tog min flaska gin
min nödens vän
jag kysste hennes hals
när det var alla kyssar jag kunde få

När ljudet av livets löften ekat bort
när mina tankar slutat skrika
då gick jag ut
ut till min moder, den enda jag känner


Jag förlorade mig själv
i en mörk natt så tyst och stilla
där ute i fullmånens sken
fann jag en lösning på alla problem

Jag har kämpat länge, längre än jag vill minnas
men, vanmakt har slukat tapperhet
gin har blandas med salta tårar
när det är dags för ett förhalat adjö