Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Med insperation från frk. Jerbo :-))


Den inre längdens omätbarhet.


Hon böjer vasstrån,

läker fötterna i sanden
och sparkar bort det gäckande
som försöker nafsa i hälarna,
skalar av de hårda musselskalen
som en gång var henne räddare
mot blindheten

så sträcker hon ut sig
i sin omätbara längd
och låter fingertopparna
möta den inkommande vinden.








Fri vers av _Mian_
Läst 694 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2008-07-21 20:40



Bookmark and Share

  Göran P Rödholm
Så fin. En helhet. Hela dikten så sammanhållen, ända till landningen. Början, med de tre kursiverade orden och ett kommatecken, är underbar.
2008-10-27

    Herr Ångest
Wow man sveps med som ett löv i vinden.. vackert skrivet!
2008-07-22

    ej medlem längre
underbar titel och lika fin dikt!
2008-07-22

  Cadena
Vackert!
2008-07-22

  Vind
Underbar början och det blir bara bättre. Känslan i sista stycket får mig att tappa det förbålta fotfästet en välbehövlig stund. Poesi när den fungerar och genererar allra bäst!
2008-07-22

  Maria Zena Viklund
fantastiskt skrivet här!

"skalar av de hårda musselskalen
som en gång var henne räddare
mot blindheten"

applåder!
2008-07-21

  noname_realmind
Vilken rubrik... och vilken härlig dikt med djupseende!

Slutversen är fenomenal!
Bara GILLAR... njuter... och suger in den... :))

**stor applåd**
2008-07-21
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_