Jag har kulhål genom bröstet
ligger här och förblöder
din kalla blick var skotten
som sköt rätt genom kroppen

Ditt svek raserade templet
som du invigt och tillbett
förskjutit och fruktat

Du får mig att känna
skulden och skammen
fast jag aldrig hade vapnet
som ödelade landet

Ta aldrig något förgivet
det kan kosta dig livet
Det fick jag dyrköpt erfara

Jag kommer inte sakna dig
förnekelsen fula ansikte
en hares skrämda skrud
är allt jag ser och lögnen
som flyger likt flugor
ur din ryggrad

Innan mörkret föll
såg jag hatet i din blick
förlorad är du som
kanske aldrig fanns
inte då aldrig nu

Kärleken jag kände
var äkta och hel
men du krossade den
med din bortvända blick
de försvinnande stegen
när jag låg där, söndertrasad
och med känsla av svek inuti

Kärleken kan göra en människa blind
när du ena stunden älskade
nästa stund sa, försvinn
förstod jag, kärleken är inte blind
bara förlorad när rädslan slår till