Raka stammar räknar tiden i ringar.
Mellanrummet uppmätt och stakat
av jordiga pojkhänder.
De som bar plantorna hit.
Tallarna gömmer åren under barken,
när du bär dem utanpå.

Där framme myren
som öppnar sig. Och sluter sig
om våta väsen. Solvarm mossa.
Våra steg suger fast,
lämnar avtryck.

Bären står oplockade,
det var längre sedan någon såg
en hjortronbjörn. En hotad art
som ingen brytt sig om att rädda.

Men när cirkeln sluts
som min hand om myltan
kan den alltid öppnas igen.