Det glänser om dolken som försvar gränser överheten har byggt upp ett stängsel.
Men jag målar upp frihet med min pensel.
Doften av min färg är stark med mina stänk förenar jag mark med mark.
Drar över byråkrati överlägsenhet snobberi, monarki.
vill romantiskt slå ett slag för frasen ”att vara fri.”
Säga du till ni.
ingen ska utebli, du kan gott skratta åt min utopi
Men sanningen är att man blir det man lever i.
Så när dagarna drar förbi å regnet öser ner hos dig
Är det alltid solsken hemma hos mig.

Livet är en svår ekvation mellan vem vi sätter på tron levnads standard ursprung å religion

Det är på tiden att vi sätter en pinne i våldsmaskinen suddar ut linjen med handen i sanden
Knyter banden jag ser hur tragiska minnen raderas av havet som slår mot stranden.
Vi vandrar hand i hand som den första kvinnan å den första mannen som blev till i ett soligt land där man vet att
Alla kan göra underverk om man vill, vi behöver inga falska ord inget blodspill.

Livet är en svår ekvation mellan vem vi sätter på tron levnads standard ursprung å religion

När jag ser mig omkring ser jag banderoller med slagord jag vet att många fått nog.
Men det går inte att se om man är blind.
Med hat förändrar du ingenting.

(Ingenting du, förändrar ingenting, du förändrar ingenting. ) – viskningar.

Livet är en svår ekvation mellan vem vi sätter på tron levnads standard ursprung å religion Men varför provar vi inte vi varandras skor?
Vi är inte främmande vi e ju alla människor




.