Dina bedjande ögon förföljer mig
men jag visade ingenting då.
Det blev som så många andra väntat sig
Jag vet ju ändå
-att hur jag än faller isär,
och hur ledsen jag är,
Tar jag hjälp utav orden
som tömmer mig varje kväll.
Klarar livet på jorden
mäktar med varje smäll.
Rak i ryggen gick jag ifrån Dig
för att Du inte skulle förstå
hur hårt det egentigen tog mig
att inte kunna förmå...
få den lycka jag nuddat vid
där borta i östan land
att ta ännu en känslostrid
istället för en utsträckt hand.
Att be om respekt och tystnad
när jag ändå minns allt Du sa...
att ändå minnas varje nyans av Din röst
och veta att endast avstånd och tid ger tröst.