Du lämnade mig utan ord.
Du la känslorna på ett bord.

Du drog på dig en kappa av falskhet.
Och svepte ut igenom dörren med en vind av Vallshet.

Jag reser mig sakta ur bädden.
Och finner mig omringad av spillror från ett brustet hjärta vilket färgar det vita täcket rött.

Jag rusar kvickt upp ur bädden röd.
Finner mig i största nöd.

Ner för trappan mina ben vill springa , ut på gatan och in i din bil.
Men dom klarar sig ej ens ner för första steget.

Jag faller ner för trappan.
Bom Bam Bey! Blodet rusar.

Livet rinner ner från mitt bröst.
Ur ett sår skapat av lust.

När jag med tunga steg steppar ut igenom mörk mörk dörr.
Och finner inget mera än en gård av vissna rosor.

Löven som en gång fulla av liv var.
Åker nu ner för dödens rutshkana.

Jag fummlar mig fram till trädet som din favorit var.
Och finner endast orden som jag ej ville höra som var.



Det var ej du....det var jag