och jag har märkt att när jag åker förbi
ditt hus nu för tiden så tittar jag inte längre efter det jag
söker det inte med blicken och jag längtar inte
att få stiga in

och när jag för en gångs skulle tänkte kolla tänkte
se hur det såg ut nu så
mindes jag inte vilket som var ditt jag
minns inte hur det ser ut och jag blev
förvånad

för jag trodde alltid att du skulle ha en liten plats och att
jag aldrig
skulle glömma den kvällen men
nu spelas den bara upp någon gång ibland och jag
känner ingenting

ett roligt minne bara ingenting annat det dunkar
inte ens
lite extra när jag ser bilden på dig och jag blir inte knäsvag
av att höra din röst
längre

och när jag åker med bussen nästa gång ska jag titta
se efter
bara för att se om blommorna fortfarane växer på staketet och om det ser ut som det gjorde då och sedan
ska jag aldrig se ditåt igen