Mötte en gåta 
på en regnig gata 
kragen uppfälld
över livet 
vi gick båda framåtlutande
i  våt motvind.

Hon var en gåta
med regnstripigt hår
och en medaljong
formad som en yxa
mellan brösten

En gåta
förklädd i kött och muskler
med bultande blod
mellan gåtfyllda ord

Trafiken väste vått
runt omkring oss 
gatlyktsglittrande duggregn
föll som spetsar
virkade av spindelnät
omkring oss

En sekund
ögonkontakt
sen
möttes våra ryggar
skiljdes i samma sekund
mötets snabba varande

Jag visste
att
hon var bara en av alla gåtor
jag mött i regnet

Och som jag lyckligtvis
aldrig någonsin
lyckats lösa.