Kerstin
du slog dig ner vid mitt bord
jag skrev dikter
i precis
den ambitionen
att just du skulle slå dig ner
vid mitt bord
men då visste jag inte att det var du.

Du gjorde en
"psykologisk" test på mig
en vandring genom
en påhittad skog
min skog var tydligen vacker 
du var den enda jag fått ett telegram av,
i avsaknad av telefon.

Vi möttes
jag läste och sjöng
och kysste dig
på pannan (????)
Kunde gjort bättre.
Nu när jag tänker tillbaks.

30 år senare ringer du.
" Hittade en dikt du skrivit"
"Mhh"
Berättade om hur det var nu.
Frågade äntligen
vem du var. Du svarade.
"Jag är på rymmen från en farlig man."

Och jag önskade att det var jag.

Kerstin? Har du ett efternamn?