Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Eftertankens kranka blekhet


Gesällbrevet 2


Ärade Mästare,
Jag har sannerligen varit en dåre!
Idag gick det så äntligen upp för mig… meningen med det hela - alltså Er frånvaro.
Att jag ens ifrågasatt Er auktoritet och välmening synes mig nu i efterhand helt befängt men jag är ju inte mer än lärjunge och har förhoppningsvis lov att göra vissa felbedömningar under resans gång.

Jag vet så väl att Ni inte har tillåtelse att tala till mig eller vägleda mig påtagligt annat än i nödfall eller då ödet för oss samman. Jag borde alltså ha fattat långt tidigare…
Nåväl, nu har den riktiga vandringen påbörjats och vägen lär bli allt trängre och Er frånvaro betydligt mindre konkret – på ytan. Jag vet ju att Ni följer varje steg jag tar och har ett finger med i det mesta, även om det nu synes som om jag står på egna ben. En mycket lärorik tid ligger bakom mig och jag är så tacksam för allt vad den hårda men fantastiska skolan medfört av nya kunskaper och nyvunnet mod.
Vad som väntar nu vågar jag inte ens sia om men att prövningarna tilltar med svårighetsgraden anar jag förvisso. Hur skall trädet kunna bära någon frukt utan ans…
Den frukt jag nu skördar mättar inte för evigt men den har givit mersmak och näring långt över mina förväntningar.
Tack!

Idag insåg jag att man måste uppleva ett smärre sammanbrott för att nå ett genombrott.
Att Ni ingick i sammanbrottet kunde jag väl aldrig tro – bara i genombrottet.
Det är verkligen som Ni en gång sade: ”Ingen kan veta hur det ÄR.”
Faktumet att man ej heller behöver veta eller förstå är en förvissning så god som någon och som värmer skönt.
Nu vet jag bara ”att det ÄR” och det räcker långt.

I detta ögonblick står jag och svajar på egna ben medan vinden drar i mig från alla håll.
Jag vet ännu inte vilken riktning jag ska ta härnäst men jag sätter min tilltro till Er och vet att när jag är redo att åter röra mig framåt så lägger ni kartan i mina händer.
Ni vet så väl att mitt tålamod fortfarande alltför lätt tryter och att det lika lätt får mig på fall.
Jag kommer att göra allt för att stävja min otålighet i fortsättningen och se framtiden an med större tillförsikt.

Med kärlek
Er tillgivne lärjunge


















Prosa (Novell) av Carola Jeryd
Läst 440 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-08-11 01:16



Bookmark and Share


  KristinaE
Ja.. man vet aldrig vart vägen bär.. ingen hade nog annat att ett längre stopp skulle bli Eksjö..sen Vetlanda men som sagt man vet aldrig vara man skall landa... gott och härligt skrivet..
2008-08-14

    Jan Cederlöf
Brevskrivning äro din starka sida; här formuleras ju väsentligt mycket mellan raderna; men vilken läsare vill veta allt......som vanligt tankeväckande och livfullt....
2008-08-13

  Mats Henricson
Intressant och tankeväckande, är det seriöst (?), det är frågan, eller ironi (?), eller båda (?),jag lutar åt det senaste, hursomhelst, det ÄR BRA !
2008-08-11

  Fredrik P. VIP
ödmjukt fina
tankar om en
kreativ relation
där mycket är i
det fördolda.
2008-08-11
  > Nästa text
< Föregående

Carola Jeryd
Carola Jeryd

Mina favoriter
1500 dagar-nånting
för