Älskade,
du sa, jag leker med elden,

ibland undrar jag,
om bränt barn någonsin skyr elden,
eller om det är en ständigt brinnande flamma,
som håller elden vid liv,

för man saknar både mod,
och insikt för att släcka den

dina ord höll lågan levande,
visste du det?

älskade,
du som sa jag var betydelsefull,
varför lät du mitt hjärta hungra?

var det endast i brist på,
eller var du förnöjsam i leken,
roade det dig att se mig plågas,

eller blev jag bara rispad
av tungan som slant?

ångrar du dig nu,
älskade?

dina vackra ögon,
som hårdnade så lätt,
förnekade din själ

du gjöt rädsla till hat,
stängde alla dörrar,

älskade, au revouir

för mig var du en
vacker blomma,

nu plockar jag hellre ogräs.

Hörde du aldrig sanningen,
låg den dold bakom dina ögonlock
eller i din knutna hand?

älskade,
vad driver denna längtan

den som varken lever
eller drömmer?

en gnista kristall, som skär
ljudlöst genom natten

det som sprängde fördämningen
hörde du älskade, hörde du..

hur allt blev kallt?