Tänk, om tre dagar får jag se dig igen,
i hemlighet studera dina vackra läppar.

(Och armar. Kan man ha vackra armar?)

Fast det skulle vara lögn att säga att jag längtar.

(Nervös är jag inte heller)

Är väl mest nyfiken på hur det kommer kännas

(om det kommer kännas?)

Att se dig gå där i korridoren

(på ditt lite speciella sätt)

Jag minns sist jag såg det,
fem minuter senare började jag sakna någon jag inte ens känner.

Dig.

Men hur det än kommer kännas,
hur mycket jag än kommer titta,
kommer vi aldrig prata med varandra mer.

(Och ärligt talat, jag hade hellre pratat med min fysikbok)