Det är lätt att förvilla sig
koppla av lokalsinnet, loket
stranda på en vildvuxen banvall
låta sanden rinna mellan tårna
som en slags egenuppfunnen
åderlåtning

se tågen passera
dra de egensnickrade
ramarnas färgglada kulor
från sida till sida
räkna om, lägga till,
dra av
det som ligger bortom synfältet,
få upp nya ekvationer,
vibrationer


och helt stilla undra
varför man inte hann springa
ikapp


vad?


tills man till syvende och sist
landar, strandar
likt en val på irrfärd
och låter insiktens lysmasks
belysa livets matematiska labyrint
och inse att summa summarum
är den enda varaktiga summan
klangen på den röda tonen
som ljuder bakom bröstbenet.