Det känns tomt.

Jag tror jag är kvar i mellanstadiet
rent mentalt.
Jag menar, jag vill ju alltid ha någon
att titta efter på rasterna.
Någon jag inte kan få,
bara drömma om.

Men vem skulle det vara nu?
Jag kan inte titta på dig längre.

För det första blir jag så generad
att jag måste titta ner i marken
och dölja mina knallröda kinder.

För det andra tror jag faktiskt...
(och det här låter så fel)
att jag kan få dig
om jag bara vill.

Men det vill jag ju inte,
så nu känns det bara tomt,
för vem ska nu mellanstadieflickan inom mig
drömma om?

(Och det är därför jag alltid fallit för dig,
fastän jag inte velat.)