Ruben följde en impuls att åka med Katarinahissen, vilket han sig själv veterligt inte gjort sedan någon gång på 80-talet. Därför kändes det extra märkligt att träffa på Mogge just där, han kom från hissen så de möttes mitt på gångbron. Mogge hade en dramatenvagn som han drog efter sig. Vagnen tippade till av någon anledning så Mogge såg bakåt och liksom styrde upp den. Han hade solen i ögonen dessutom och hade Ruben valt att passera hade det inte blivit något möte. När Mogge fått ordning på vagnen började han gå igen. Ruben höll upp en hand i höjd med hans bröstkorg. Mogge såg förvånad ut, fick kisa i solen innan han såg att det var Ruben.

Mogge var sig lik bortsett från att det där yviga hårsvallet försvunnit. Det var fortfarande långt, men det fanns ingen lugg kvar. De karaktersistiskt stora tänderna var ännu större än Ruben mindes. Begynnande tandlossning. Ruben hade läst om denna lömska åkomma som drabbar en del människor. Ingen vet vad det beror på, varför det uppkommer. Tänderna sitter antingen lösare, eller så blir det som i Mogges fall, tandköttet drar sig tillbaka.

Mogge hade fått lämna sitt förra arbete med ett fett avgångsvederlag, som dessutom gav ett fett skatteavdrag då han fick det i en klumpsumma. Nu närmade han sig de femtio, hade ingen yrkesutbildning och gick dessutom mot en lågkonjunktur.

Det knöt sig i Rubens mage. Han visste inte vad lågkonjunktur innebar förrän nu när han träffade Mogge. Han visste heller ingenting om arbetslöshet eller avgångsvederlag. De utbytte telefonnummer. Ruben föreslog att de kunde ses nån dag, ta en öl och snacka vidare. Mogge gav sken av att tycka att det var en bra idé, men samtidigt var det något med hans ögon och kroppshållning som skvallrade om att det var skitsamma.