Symbolerna dansar fram genom natten,
jag smider medan järnet är brännande hett
Smeden gav mig den magiska hatten,
nu fladdrar den vackraste låga jag sett

Som malen dras jag in emot ljuset,
sökande vishetens renaste färg
Smeden lyfte det metallblå kruset,
varsamt renat från rost och ärg

Träder in i regnbågens skyddsrum,
eld och vatten i bipolär balans
Denna värld gör mig andäktigt dövstum,
får en grönskimrande sten mot rödkrossad fajans

Ormen ömsar långsamt sitt skinn,
solen och månen dansar
Mitt hjärtas smed, smid och brinn,
jag skyddas av glas och pansar