Jag saknar honom, förstår han inte det?
han har ju bara varit borta sen igår..
men saknaden leker med mig
inbillar mig att jag borde oroa mig, att det finns nåt i det
Jag plågar mig själv långsamt, drar sakta smärtans egg
längs bröstet.
Jag hör mig själv sucka, ett tungt andetag en vädjan att han ska komma
tillbaka & ligga här hos mig..
krama mig hårt & säga till mig igen att han inte ska gå någonstans,
å en gång till igen att jag är hans hjärta.
Jag vet att jag kräver mycket men jag behöver veta det så väl
Behöver veta att han bryr sig
och att det inte bara är jag som känner såhär.