Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du är åtta år

Jag såg dig sitta på skolgården
Lutad mot tegelväggen satt du och grät
Snoret rann ikapp med dina tårar
Runt omkring dig sprang barn och en manlig fritidspedagog satt till synes obekymrat en bit bort och lapade höstsol

Utsedd till förlöjelse och skratt från andra barn med sårade själar
Tröjan var så obeskrivligt ful att jag inte visste hur jag skulle formulera någon form av tröst
Hur skulle jag orka bära denna smärta åt dig
(Jag är bara 35)
Seså var lite glad nu denna första dag i andra klass när du får träffa dina klasskompisar igen


Jag mötte dig utanför mitt hus med nedböjt huvud
Jag såg bort
Men du snuddade vid mig och tittade bedjande
Ögon som skrek bad om hjälp
Någon tog din hund ifrån dig
Det var någon som skickade iväg dina saker i en lastbil
Jag ville ta din arm
och gå långt bort





Fri vers av Frans Nilsson
Läst 313 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-08-31 12:23



Bookmark and Share


  Thirre
En text som gick rakt in i hjärtat!
2008-11-24

  Angeldust
Smärtar enormt att läsa det här..
2008-11-24

    eva m h
Smärtsam text!
2008-08-31
  > Nästa text
< Föregående

Frans Nilsson
Frans Nilsson

Mina favoriter
Livsglädje