jag är Ensam å hjärnspöket härjar att förklara mitt tillstånd skulle vara som att ge pilbågar till blinda albino dvärgar.
Ge tacksamt sitt hjärta till hungriga vargar ,sända ett tv program om stenar å se om nån kollar. Tankarna går fram och tillbaka som pingisbollar

Och jag har tragiskt nog...

Tappat greppet om våran planet,livet. varför är vi här i huvudtaget?! min självkänsla är som om man skulle skicka dum och dummare för att fixa ozonlagret.

Och det stämmer att...

jag är en ynklig man när tankarna trycker på en pinsam stämning som Reinfeldt i en för liten sport Bh. Va ska jag göra då när tiden inte räcker till,

ska jag huka mig efter en pung spark och resa mig upp och be om en omgång till?