Känslor inbäddade

tumlar runt

verklighetsflykt

utan gränsdragningar

Du såg det fina

men glaset

krossades

under dina egna fötter

Du vässte din penna

i mig

till förintelse

och kvar blev bara

skalet

Jag lät mig föras med

i turbulens

men när vilan behövdes

fanns du inte längre

kvar