Jag dansar runt en brinnande eld.
Men allt efter tiden går blir eldens sken allt svagare.
Jag ber dig följa med i dansen runt elden.
Men du kan inte stegen så du vill inte vara med.
Jag kan lära dig att dansa runt en eld.
Men du vill antagligen inte dansa alls.
Men jag fortsätter för snart är elden bara glöd.
Jag dansar runt.
Men jag släpper dig inte med min blick.
På nått sätt är det konstigt.
För det är som om du kan läsa vad jag tänker.
Du pratar med andra men kollar mig rakt in i ögonen.
Jag önskar det var mig du sa allt det där till.
Men du bara läser det som står på pappret du har i din hand.
Du ser in i mina ögon länge...
Du säger orden som du kan utantill från pappret och kollar mig rakt in i ögonen.
Jag hatar dig inte, jag älskar dig.
Det går rakt in..
Smärtan blir stor.
Du kan inte älska mig.
Inte som jag vill att du ska.
Bara en chans på miljonen.
Men...
Tystnad.
Nu pratar ingen med dig.
Du närmar dig sakta.
Fortfarande blicken fast på mig.
Mitt hjärta bultar allt snabbare för varje steg du tar.
Men plötsligt stannar du.
Du vänder bort blicken.
Jag ropar men du är nu långt borta.
Jag börjar springa.
Men marken faller under mina fötter.
Jag hör en röst som säger.
Spring inte efter.. du kommer bara bli sårad i slutändan.
Men jag vill... jag vill springa efter.
Prata, skratta och bara vara glad.
Men nu är du borta.
Och det där mellanrummet kommer alltid att finnas där.
Även fast vi står rygg mot rygg.