Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inte nutid, utan framtid

Hjärtat dunkar, ett tecken på att
Jag fortfarande lever.
Kanske är det mitt val, eller
Är det bara naturens gång.
Så mycket som finns kvar att se…

Men när kommer jag få tid
Att upptäcka allt där ute?

Om jag dör imorgon,
Kommer jag vila i frid?

Jag är ung men ändå gammal.
För mitt huvud känns tyngt
Av alla tankar.
Min kropp har lika många märken
Som min hjärta har sina ärr.
Alla dessa krav har satt sina spår.
Jag måste sluta tänka på andra
Om jag ska kunna säga att jag
inte föddes död.




Fri vers av Redbird
Läst 222 gånger
Publicerad 2008-09-09 12:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Redbird
Redbird