Har du någonsin hållit andan så hårt
att hjärtat nästan slagit sig ut ur ditt bröst

Har du någonsin gråtit så häftigt, då
livet känts så meningslöst.

Har du förlorat all hopp, då inga ord längre
kan skänka någon tröst

Har du stått där med rakbladet din hand
och tvekat, blivit vägledd av din inre röst.

Vet du hur det är att hata så starkt, att
det svartnar för ögonen.

Vet du hur smaken av bitterhet får strupen att
dra sig av avsmak.

Har det gått så långt att
du nu håller mig sällskap...