Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rester

Det var tre somrar sen
och jag var 17 år
Det var sensommar
och jag minns allt
som om det vore igår
Så många minnen som
vandrar omkring
och jag har förlorat tidsföljden
men inte känslan av allting

Jag borde ha förstått då
att allt var för bra
för att vara sant
Jag borde ha sett längre än så
för lycka och för alltid
går inte hand i hand

Det finns en gräns jag inte
kan komma förbi
Det har gått för många timmar
och den totala tystanden har
berättat vad som finns kvar
Jag har följt alla steg
och tagit min medicin
jag har hållit mig borta
inte existerat i samma värld
Och all hopp är förvunnen sedan länge
men inte tomheten av dets namn.


Kommer det någonsin ske, eller kommer jag fortfarande få spela
huvudrollen i denna sorliga tragedi.

Ska jag fortfarande stå vid fönstret ensam,
och se på när han hittar till hennes famn.

Eller vänder han sig om
märker att jag finns
jag har väntat
läkt
sakta växt
alldeles redo nu...







Fri vers av Redbird
Läst 187 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-12-12 01:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Redbird
Redbird