I vinddraget, rädslan hänger sig kvar,
likt de förflutnas vålnader
håller pennan darrande

det faller en känsla in i texten,
mitt fjärils hjärta slår ett slag
för frihetsmod och mjuka fötter

etsar ord samman, en otydlig dikt
lär mig mina bokstäver, små nyfödda fågelungar
transplanteras i mitt ivriga bröst
ännu ett främlingsskap, men mot morgonen
gryr nya ansikten.

ännu är det natt, min sol saknas
men vindraget vittnar om besök
orden är mina stjärnor, små kometer
faller ibland hårt, ibland lättsamt och lekfullt

så länge jag skriver, skriver jag om att
söka och att finna, kasta kroken i vattnet,
se ytskiktet ge vika.